Nya Zeeland

Nu är mina dagar kvar i Auckland på nedräkning och mina vänner droppar av en efter en, jag har verkligen blivit nedryckt från mina höga rosa fluffiga moln, ner till verkligheten. Igår var det Jeanna, i natt Janell och imorgon Anna. Jag börjar inse nu hur mycket de här personerna har betytt för mig och jag kan inte fatta att jag ska spendera två år till här utan dem. Anna har varit som min storasyster, tagit hand om mig när jag varit sjuk och bara funnits till när det behövts. Samtidigt vet jag att jag kommer träffa henne när jag kommer hem till Sverige. De är inte vilka vänner som helst, det är här vänner jag vet att jag kommer ha kvar resten av livet. Vi har levt så nära inpå varandra så länge nu och vi känner varandra utan och innan, jag tror jag skulle kunna säga exakt hur var och en skulle reagera i olika situationer, vilken mat de gillar, vilka kläder de väljer på morgonen, vilka killar som de tycker är snygga och hur deras vardagsrutiner ser hur.

Som jag skrev förut, det är konstigt hur man kan tycka om någon så mycket. Jag tror det är för att vi alla är så olika, men ändå så är det något som för oss samman. Vi har ju bara varandra och jag skulle inte velat haft det på något annat sätt.

Ikväll var vi på mexikansk restaurang, jag, Anna, Nicola, Nickie, Barbara, Janell och Marissa. Det var helt underbart god mat och sällskapet går det ju inte att klaga på. Imorgon ska jag njuta an Annas sällskap en sista dag och sedan gråta en skvätt när hon far iväg med bussen till flygplatsen. Usch vad det kommer bli tomt utan henne här...

Älskar er mina fina damer <3