Usch och fy och blä!

Nu har jag sagt farväl till min underbara älskade Barbara... Gud så tomt det känns, grät hela vägen hem på bussen. Hon har varit en av mina bästa vänner här och jag vet inte om jag någonsin kommer träffa henne igen. Vi har gjort allt tillsammans, funnits där för varandra. Vi har gjort roliga saker, pratat om riktigt tråkiga saker och sen har vi gjort en hel del crazy saker med våra kumpaner, Nickie och Julia. Jag kommer sakna min Brab, hennes accent, alla fina kläder, skratt och alltid glada ansikte när vi möts.

Det känns som det var igår vi träffades för första gången på stranden i Takapuna, vi klickade direkt när vi lyckades beställa samma lunch även fast vi hade svårt att förstå varandra. Samtidigt känns det som vi kännt varandra hela livet, vi vet så mycket om varandra och vi har så många minnen tillsammans. Jag kommer inte klara av att lämna resten av damerna i vinter, usch!

4 månader tillsammans är alldeles för kort, men det har varit 4 helt underbara månader. Jag älskar mina nya vänner här och de kommer föralltid vara en del av mitt liv. Mexico är mitt nästa resmål, det lovar jag!

Ska gråta lite till innnan jag hoppar i säng efter denna riktigt konstiga dag. Vet inte om jag är glad eller ledsen. Vi hade det så mysigt idag, åt lunch tillsammans och sen mös vi tillsammans med te (som vanligt) i 13 D.

Ord kan inte beskriva vad jag känner just nu. Lite bilder får sköta snacket...


Kommentarer
Postat av: Jessica

Trots att det är jobbigt att lämna dem är det ändå superkul att höra att du hittat så bra människor som kommit dig så nära =D.

Stora kramar från Chile!

2011-07-09 @ 00:13:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0