Usch och fy och blä!

Nu har jag sagt farväl till min underbara älskade Barbara... Gud så tomt det känns, grät hela vägen hem på bussen. Hon har varit en av mina bästa vänner här och jag vet inte om jag någonsin kommer träffa henne igen. Vi har gjort allt tillsammans, funnits där för varandra. Vi har gjort roliga saker, pratat om riktigt tråkiga saker och sen har vi gjort en hel del crazy saker med våra kumpaner, Nickie och Julia. Jag kommer sakna min Brab, hennes accent, alla fina kläder, skratt och alltid glada ansikte när vi möts.

Det känns som det var igår vi träffades för första gången på stranden i Takapuna, vi klickade direkt när vi lyckades beställa samma lunch även fast vi hade svårt att förstå varandra. Samtidigt känns det som vi kännt varandra hela livet, vi vet så mycket om varandra och vi har så många minnen tillsammans. Jag kommer inte klara av att lämna resten av damerna i vinter, usch!

4 månader tillsammans är alldeles för kort, men det har varit 4 helt underbara månader. Jag älskar mina nya vänner här och de kommer föralltid vara en del av mitt liv. Mexico är mitt nästa resmål, det lovar jag!

Ska gråta lite till innnan jag hoppar i säng efter denna riktigt konstiga dag. Vet inte om jag är glad eller ledsen. Vi hade det så mysigt idag, åt lunch tillsammans och sen mös vi tillsammans med te (som vanligt) i 13 D.

Ord kan inte beskriva vad jag känner just nu. Lite bilder får sköta snacket...


Verkligheten

Nu är mina dagar kvar i Auckland på nedräkning och mina vänner droppar av en efter en, jag har verkligen blivit nedryckt från mina höga rosa fluffiga moln, ner till verkligheten. Igår var det Jeanna, i natt Janell och imorgon Anna. Jag börjar inse nu hur mycket de här personerna har betytt för mig och jag kan inte fatta att jag ska spendera två år till här utan dem. Anna har varit som min storasyster, tagit hand om mig när jag varit sjuk och bara funnits till när det behövts. Samtidigt vet jag att jag kommer träffa henne när jag kommer hem till Sverige. De är inte vilka vänner som helst, det är här vänner jag vet att jag kommer ha kvar resten av livet. Vi har levt så nära inpå varandra så länge nu och vi känner varandra utan och innan, jag tror jag skulle kunna säga exakt hur var och en skulle reagera i olika situationer, vilken mat de gillar, vilka kläder de väljer på morgonen, vilka killar som de tycker är snygga och hur deras vardagsrutiner ser hur.

Som jag skrev förut, det är konstigt hur man kan tycka om någon så mycket. Jag tror det är för att vi alla är så olika, men ändå så är det något som för oss samman. Vi har ju bara varandra och jag skulle inte velat haft det på något annat sätt.

Ikväll var vi på mexikansk restaurang, jag, Anna, Nicola, Nickie, Barbara, Janell och Marissa. Det var helt underbart god mat och sällskapet går det ju inte att klaga på. Imorgon ska jag njuta an Annas sällskap en sista dag och sedan gråta en skvätt när hon far iväg med bussen till flygplatsen. Usch vad det kommer bli tomt utan henne här...

Älskar er mina fina damer <3

Hur kan man tycka om någon så mycket?

Igår måste jag ha haft en av de bästa dagarna i mitt liv. Först blev jobbet inställt p.g.a. att det regnat för mycket så inga matcher skulle spelas under dagen, vilket innebär att vi inte får några kunder i cafét. Jag tog dock inte sovmorgon utan gick upp och körde mitt styrkaschema som egentligen var för fredagen. Men fredagen spenderade jag i skolan och på Julias avskedsmiddag.

Under förmiddagen packade jag inför min resa hem till mitt älskade Sverige och städade och tvättade lite. Runt 11 tittade solen fram och jag satt på balkongen i shorts och bikini och försökte få lite färg, riktigt skönt. Vid 2 tiden kom Jeanna och Anna för atrt fika på mina tårtor jag gjort i skolan på fredagen och sedan promenerade vi med Anna till Les Mills. Jeanna och jag fortsatte upp på Queenstreet där vi kollade i lite affärer och åt glass på den bästa glassbaren som finns (jag vet att vi redan fikat, men hon åkte hem idag så vi var tvugna) Ginellis. De har glassar med smaker allt från cheesecake och Rocher choklad till chili och blåmögelost. Efter det hjälpte jag Jeanna att packa och vi mös alla tre tillsammans i Jeannas rum innan vi började göra oss iorning inför den stora kvällen.

Janell kom tidigt och vi började göra oss fina. Vid 8 var alla samlade, mina underbara tjejer! Jeanna, Anna, Nicola, Janell, Nickie och Barbara. Vi begav oss mot Sky Tower och skaldjursbuffé 328 meter över marken och med ustikt över hela Auckland. Hiss upp och en underbar buffé med allt från Sushi till Oxfilé och krabba. Jag är stolt över hur mycket jag faktiskt provade och tyckte om. Jag provade, mussla, ostron, räkor, lax, krabba, flera sorters fisk, sushi och massa olika ostar. Det var så gott och jag var proppmätt redan efter maten. Men det var bara att knäppa upp byxorna (alla hade klänning, men ändå) för det var buffé på efterrätterna också! Mumma säger jag bara, 6-7 olika glassorter, cheesecake, chocolate tarte, pudding och mycket mer.

Efter maten gick vi och tittade på den fina utsikten och bara njöt av varandras sällskap ändå fram till midnatt. Då begav vi oss hem, piffade till oss ännu en gång och gick till Father Ted's där Kenneth (international student advisor) och hans band spelade. Vi dansade batten lång på några olika klubbar i staden och sussade sött i Jeannas säng.

I morse var vi uppe med tuppen och oackade det sista innan vi promenerade vår lilla Jeanna till bussen som skulle ta henne till flygplatsen och ändå hem till Sverige! Det blir ett goodbye på 4 veckor, kommer sakna min vän..

Allt blir så verkligt nu. Har inte tänkt på det än, har inte velat, men nu skiljs vi åt flera av oss och vi kommer kanske aldrig ses igen. Men vi närmaste har lovat varandra att vi måste ses igen. Jag hoppas verkligen det blir av. De som kommer lämna oss nu till hösten är Anna, Barbara och Janell. Jag kommer sakna dem så mycket, min älskade mamma Anna och världens bästa mexikanska! Jag kan inte förstå hur man kan lära känna någon så bra på så kort tid och tycka om någon så mycket. Vi har spenderat varje dag tillsammans. Vi har gått igenom samma saker, både bra och dåliga och vi har sett alla sidor hos varandra. Jag älskar verkligen de här tjejerna, utan dem hade det inte alls varit samma sak här. Alla från olika ställen på jorden, med helt olika bakgrund, men ändå med samma inställning till livet och hur det ska levas. Vågar inte ens tänka på hur det kommer kännas vis slutet av nästa termin. Jag kommer gråta floder.. Men det långt kvar ännu och jag har 6 månader kvar med några av mina absolut bästa vänner för tillfället, de vänner som jag vet att jag kommer ha kvar för alltid. Det finns inte ord för hur mycket jag tycker om dem var och en, underbart är ett bra ord som beskriver hela situationen.


Man kan ju inte göra annat än tycka om dessa flickor...



Here and there (english version)

Figured out that my English speaking friends might want to read these observations that I made through my first 5 months in this country on the other side of the globe.

New Zealand is an amazing country so beautiful. All friendly people and environments. But some things are a bit odd, no big things, just things that make me stop for a second and wonder "Why do they do like this?". And to be honest I have no idea, don't know if the things are good or bad. You have to decide for yourself. Here's my observation list:

1. They drive on wrong side of the road. After 5 months I finally look the right way when I cross the road.
2. No car will stop for someone that walks, keep all eyes open!!!
3. The trafic light will go green and then count down the time you have left to cross the road. You can also cross the road diagonally. Someone has obviously thought about this, clever!
4. The trains sucks.. compared to Sweden at least.
5. The country code is 46, opposite to Sweden (64).
6. North is warm, south is cold, make no sense what so ever!
7. Summer, is winter, Christmas is in the summer. It's warm in January...
8. The bottle caps can be screwed back on, handy!
9. There's a lot of Asian people. If I didn't know this was NZ I would think I was still in Hongkong.
10. You have to swipe your buscard twice, when you get on AND when you get off. Make sure you don't forgett to swipe, can be really expensie!
11. The only country I've been to where "AS" means something good. Sweet as!
12. They call Converse "Chucks" and Flip flops "Jandals".
13. There's earthquakes all the time, scary!
14. The pie is not a pie. It's a pasrty filled with a runny substance and some pieces of meat. The real pie is called a Quiche.
15. Everyone is huge! Not fat, no overwieght, just very very big, amazing!
16. The nicest people are from other countries, the nicest ones are from the middle east...

... did I mention that this country is up side down, inside out, the opposite and just totally diffrent. But still just the same.. Weird, I know!

Here and there

Nu äntligen har jag tagit tag i det jag länge sagt att jag skulle göra. På vägen hem från skolan tog jag en massa bilder på den fina omgivningen. Alla gamla hus och mysiga caféer. Jag har också gjort en lista på observationer som jag gjort under mitt första halvår i det här landet. Ska inte säga om de är bra eller dåliga, det får ni själva avgöra.

1. De kör på fel sida av vägen, men jag har äntligen lyckats lära mig att titta åt rätt håll när jag går över vägen.
2. De stannar inte för fotgängare, se upp säger jag bara!
3. Trafikljuset blir grönt och sedan räknar det ner hur lång tid man har på sig att gå över vägen. Plus att man faktiskt kan korsa vägen diagonalt över. Du behöver inte vänta på två lysen, allt är grönt på samma gång. De här typerna har verkligen tänkt till!
4. Tågtrafiken är urusel, jämför med Sverige. De har tre linjer som går i hela staden. Tillägg: det här är NZ största stad.
5. Landskoden om man ringer är tvärtemot Sverige (64) NZ (46)
5. Norr är är varmt, söder är kallt, makes no sense what so ever!
6. Sommar är vinter, julen är på sommaren, det är varmt och skönt i januari och februari.
7. Alla kapsyler är skruvkapsyler, du kan skuva tillbaka den, smidigt!
8. Tror att jag är i Kina ibland, halva staden är befolkad av detta folk. Mat, affärer och skolor.
9. När du åker buss drar du ditt kort när du går på OCH när du går av för att se hur långt du åkt. Glöm inte att swipa av, det kan kosta dig skjortan! Om du har någon..
10. Enda landet jag vet där AS (rumpa) betyder något bra.. SWEET AS!
11. De kallar Converse "Chucks" och flip flops "Jandals".
12. Det är jordbävning stup i kvarten.
13. Paj är inte paj, paj är deg med en såsig fyllning (typ kalops) våra fina pajer kallas för Quiche.
14. Alla människor är enorma! De är inte tjocka, ingen övervikt, bara allmänt jätte stora.
15. De snällaste människorna är de som kommer från andra länder, speciellt mellanöstern och Turkiet...

... nämnde jag att det här är landet upp och ned, bak och fram, tvärtemot och helt annorlunda. Men ändå precis lika. Knasigt, jag vet!

Bilder till detta ligger i albumet "NZ juni - 11" på Facebook.

Observationer

Ja som sagt, nu har jag boat in mig i mitt nya rum och nya hem för de närmaste 9 månaderna. Jag trivs bra faktiskt, läget är perfekt och mina "Flatties" är helt okej. Har redan gjort mycket roligt med dem, sprungit, handlat, ätit efterrätt och dansat uppe på Ponsonby Rd. Som lovat kommer det komma lite bilder från mitt nya hem inom kort, ska fota lite imorgon och även omgivningarna runt där jag bor. Jag är nämligen helt ledig imorgon! Första gången på länge som jag har en dag där jag inte behöver göra något alls, ska bli så skönt! Dessutom ska jag gå och lägga mig tidigt ikväll så jag blir pigg och utvilad. Uttrycket att man behöver skönhetssömn stämmer verkligen. Jag ser ut som jag vet inte vad, blå under ögonen och röd rosiga svullna kinder. Det går bort med några härliga sömntimmar i min nya säng med huvudet på örngottet från syster yster.

Nu sitter jag och myser i mitt rum med Pparadise City" på en skön lagom hög nivå och njuter av den ljuvliga doften. Har nämligen varit på orientalisk affär och köpt "luktpinnar" som ska ge en positiv inställning till livet tydligen. De luktar i all fall gott. Plus att den där affären är helt underbar, allt man kan önska sig! Mitt område här är så spännande, jag måste lägga upp bilder så ni får se alla "udda" företeelser.

Men det får vänta till morgondagen, nu till sägen! <3

Mitt nya hem

Nu har jag officiellt flyttat. Mitt nya rum är inte jätte stort, men det kommer bli riktigt mysigt. Har redan haft en rolig kväll med två av mina flatmates, Cleo och Jason. De är super snälla och Jason hjälpte mig att flytta det sista från Glendowie idag. Jag kommer trivas bra här. Nu sitter vi i soffan och ser på Gudfadern 2 och ska sen ut på promenad. Måste hämta upp min säng idag också, sen är jag verkligen back on track!

Ska fika med Louise och Nanda också om jag får tid, längtar efter dem! Lägger upp bilder på rummet när jag fått lite ordning.

Pussar!

Äntligen!

Nu händer det grejor minsann. Har fått mitt rum i Ponsonby, kan flytta in snarast möjligt. Tränade också för första gången på länge ikväll, så underbart! 8x150m precis så som jag gillar det! Känner fortfarande av att jag är lite hängig, men jag pratade med Neil (tränaren) och han gav mig en massa tips på vad jag kan äta för att bli frisk fortare. Han har även skickat ut en plan för vad vi bör äta just nu för att få ut maximalt av träningen. Baserat på studier av det ryska "sprintersarna" och de austrailensiska. Seriöst blir det nu. Plugg och satsning på löpningen i mitt nya rum, kan inte bli så mycket bättre!

En bra dag med andra ord, men nu är jag trött. Puss och godnatt mina älskade svenskar <3

Snart är jag kanske såhär bra..?


Hoppsan

Kollade hur långt jag gått idag, 16,6 km! Tyckte jag var lite trött i benen..

Becca på vift

Imorse fick jag några visdomsord från en mycket bra vän. Dessa ord fick mig att inse att jag faktiskt är på Nya Zeeland på andra sidan jorden och jag har en hel dag ledig. Jag är i ett av världens vackraste länder och med den underbara naturen bara utanför dörren. Sagt och gjort, på med sköna kläder, solglasögon och joggingskorna, dagen till ära skulle det bli en hike på egen hand.

Jag började med att gå upp till Churchill Park som bara ligger några fem hundra meter från mitt hus. Parken ligger på en kulle så man kan se väldigt långt, vackert!

Från parken hade jag turen att se en annan kulle, en grön och fin, långt bort. Jag bestämde mig för att den ska jag gå upp på innan dagen är slut. Det var väääldigt långt dit och det kändes som om kullen flyttade på sig mer och mer ju närmre jag kom. Men till slut var jag ändå framme, ingen kulle? Detta var Mount Wellington, en inaktiv vulkan som varit bostad för en hel maorikultur för många många år sedan. Jag klättrade, gick och joggade upp. Vilken utsikt! Så vackert, jag kunde se hela Auckland och då menar jag verkligen allt, från Northshore till de sydliga delarna.

På min väg fram och tillbaka till Mt. Wellington passerade jag några av Aucklands mindra smickrande delar, förorterna. Där kom jag som ensam europeé och såg vilsen ut bland alla Passific Islanders. Men det gick fint.

Nu sitter jag hemma, nyduschad i min Onepice, med fried rice i magen, under täcket och ska se på Sagan om Två Tornen! Kunde inte ha blivit en så mycket bättre dag. Allt packat för imorgon, lunch, mellanmål och träningskläder. Imorgon SKA jag åka till Mt Smart och träna oavsett hur jag mår, längtar så efter att få springa lite.

Fina bilder från dagens utflykt:




RSS 2.0